080808~vi giftet oss~080808

Og så var det søndag og på fredag giftet vi oss.

Nå sitter vi i et nesten tomt kjøkken. Stoler og bord er båret ut, kjørt vekk og litt mer enn bare noe rydding gjenstår. Glass er vasket og tallerkener stablet, det er blomster over alt. Huset lukter liljer. På gulvet ligger roseblader.

Fredag måtte vi opp tidlig. Det var ting som måtte ordnes og alle måtte pyntes. Kvelden før hadde vi vært oppe lenge. Puslespillet med å få plass til alle gjestene var et masterstudium i logistikk verdig. Rekkefølge var essensielt. Vi ville at alle skulle sitte samlet, og når huset er et eneste virvar av vinkler og bjelker er det ikke så enkelt, men vi fikk det til. Tilsammen var vi omlag førti stykker samlet på kjøkkenet hjemme hos oss.

Ute på kirketrappen etter vielsen. Min pannelugg blåser og Andreas har ikke tupé selv om det ser slik ut akkurat her. Kjolen er enkel og pen, og den samme som den mamma giftet seg i for tretti år siden. Bildet er tatt av min venninne Cathrine. Det er forresten hennes mormor som har skrevet den ene salmen vi hadde med i kirken: Blott en dag.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
«Som din dag, så skall din kraft ock vara,»*
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Dette bildet er det en av Andreas gode venner som har tatt. Han tok mange for oss, og vi gleder oss til å se dem. Flere av hans bilder kan dere se her, klikk dere inn – han er flink. Her har jeg tatt meg den frihet å klippe vekk ungene på bildet, jeg har rett og slett ikke lyst til å ha dem liggende på nettet.

Han har tatt dette bildet også. Sjekk den blide brura med den skakke panneluggen.

Jeg må skrive resten i morgen. Jeg får helt klump i halsen bare av å skrive et lite blogginnlegg om dette, det var en fantastisk opplevelse. Kanskje jeg ikke er så KillBillTøff som jeg innbiller meg.

Og så vi, da. Som trodde vi hadde funnet en dato som både er lett å huske, har symbolikk og så videre. Og så tror ikke Sigruns kommentatorer på oss, og hevder dette er gjort på grunn av dette. Makan 🙂